publicerad: 2015
karaktärsbrist
karakt·ärs|brist
substantiv
~en ~er • till brist 2 karaktär 1
Singular | |
---|---|
en karaktärsbrist | obestämd form |
en karaktärsbrists | obestämd form genitiv |
karaktärsbristen | bestämd form |
karaktärsbristens | bestämd form genitiv |
Plural | |
karaktärsbrister | obestämd form |
karaktärsbristers | obestämd form genitiv |
karaktärsbristerna | bestämd form |
karaktärsbristernas | bestämd form genitiv |