publicerad: 2015
kateket
kate·ket
[‑ke´t el. ‑çe´t]
substantiv
~en ~er • lärare i kristendomens huvudstycken; missionslärare
Singular | |
---|---|
en kateket | obestämd form |
en katekets | obestämd form genitiv |
kateketen | bestämd form |
kateketens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kateketer | obestämd form |
kateketers | obestämd form genitiv |
kateketerna | bestämd form |
kateketernas | bestämd form genitiv |