publicerad: 2015
kentaur
kentaur
[kentau´r]
substantiv
~en ~er • i forngrekisk mytologi: kombination av människa och häst
Singular | |
---|---|
en kentaur | obestämd form |
en kentaurs | obestämd form genitiv |
kentauren | bestämd form |
kentaurens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kentaurer | obestämd form |
kentaurers | obestämd form genitiv |
kentaurerna | bestämd form |
kentaurernas | bestämd form genitiv |