publicerad: 2015
knocka
knocka
[nåk`a]
verb
~de ~t • slå ner el. ut motståndare i boxningsmatch
| Finita former | |
|---|---|
| knockar | presens aktiv |
| knockas | presens passiv |
| knockade | preteritum aktiv |
| knockades | preteritum passiv |
| knocka | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att knocka | infinitiv aktiv |
| att knockas | infinitiv passiv |
| har/hade knockat | supinum aktiv |
| har/hade knockats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| knockande | |
| Perfekt particip | |
| en knockad + substantiv | |
| ett knockat + substantiv | |
| den/det/de knockade + substantiv | |


