publicerad: 2015
kobbel
kobbel
[kåb´el]
substantiv
~n kobblar • en isdryck med vanl. vin, socker och citron
Singular | |
---|---|
en kobbel | obestämd form |
en kobbels | obestämd form genitiv |
kobbeln | bestämd form |
kobbelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kobblar | obestämd form |
kobblars | obestämd form genitiv |
kobblarna | bestämd form |
kobblarnas | bestämd form genitiv |