publicerad: 2015
kommunikatör
kom·mun·ik·at·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • person som kommunicerar; spec. person som sprider ett partis budskap; till kommunicera 2
Singular | |
---|---|
en kommunikatör | obestämd form |
en kommunikatörs | obestämd form genitiv |
kommunikatören | bestämd form |
kommunikatörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kommunikatörer | obestämd form |
kommunikatörers | obestämd form genitiv |
kommunikatörerna | bestämd form |
kommunikatörernas | bestämd form genitiv |