publicerad: 2015
kongruera
kon·gru·era
verb
~de ~t • sammanfalla, överensstämma; jfr kongruens
| Finita former | |
|---|---|
| kongruerar | presens aktiv |
| kongrueras | presens passiv |
| kongruerade | preteritum aktiv |
| kongruerades | preteritum passiv |
| kongruera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att kongruera | infinitiv aktiv |
| att kongrueras | infinitiv passiv |
| har/hade kongruerat | supinum aktiv |
| har/hade kongruerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| kongruerande | |
| Perfekt particip | |
| en kongruerad + substantiv | |
| ett kongruerat + substantiv | |
| den/det/de kongruerade + substantiv | |


