publicerad: 2015
kongruera
kon·gru·era
verb
~de ~t • sammanfalla, överensstämma; jfr kongruens
Finita former | |
---|---|
kongruerar | presens aktiv |
kongrueras | presens passiv |
kongruerade | preteritum aktiv |
kongruerades | preteritum passiv |
kongruera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kongruera | infinitiv aktiv |
att kongrueras | infinitiv passiv |
har/hade kongruerat | supinum aktiv |
har/hade kongruerats | supinum passiv |
Presens particip | |
kongruerande | |
Perfekt particip | |
en kongruerad + substantiv | |
ett kongruerat + substantiv | |
den/det/de kongruerade + substantiv |