publicerad: 2015
konjektur
kon·jekt·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • förmodan, gissning; föreslagen läsart inom filologin
Singular | |
---|---|
en konjektur | obestämd form |
en konjekturs | obestämd form genitiv |
konjekturen | bestämd form |
konjekturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konjekturer | obestämd form |
konjekturers | obestämd form genitiv |
konjekturerna | bestämd form |
konjekturernas | bestämd form genitiv |