publicerad: 2015
konjunktion
kon·junkt·ion
substantiv
~en ~er 1 en typ av bindeord t.ex. och, men2 tillfälle när två himlakroppar syns nära varandra på himlen
Singular | |
---|---|
en konjunktion | obestämd form |
en konjunktions | obestämd form genitiv |
konjunktionen | bestämd form |
konjunktionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konjunktioner | obestämd form |
konjunktioners | obestämd form genitiv |
konjunktionerna | bestämd form |
konjunktionernas | bestämd form genitiv |