publicerad: 2015
konkludera
kon·klud·era
verb
~de ~t • sluta sig till; sammanfatta; jfr konklusion
Finita former | |
---|---|
konkluderar | presens aktiv |
konkluderas | presens passiv |
konkluderade | preteritum aktiv |
konkluderades | preteritum passiv |
konkludera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att konkludera | infinitiv aktiv |
att konkluderas | infinitiv passiv |
har/hade konkluderat | supinum aktiv |
har/hade konkluderats | supinum passiv |
Presens particip | |
konkluderande | |
Perfekt particip | |
en konkluderad + substantiv | |
ett konkluderat + substantiv | |
den/det/de konkluderade + substantiv |