publicerad: 2015
konsolidering
kon·sol·id·er·ing
substantiv
~en ~ar konsolidera
Singular | |
---|---|
en konsolidering | obestämd form |
en konsoliderings | obestämd form genitiv |
konsolideringen | bestämd form |
konsolideringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konsolideringar | obestämd form |
konsolideringars | obestämd form genitiv |
konsolideringarna | bestämd form |
konsolideringarnas | bestämd form genitiv |