publicerad: 2015
kontrahent
kon·trah·ent
[‑en´t]
substantiv
~en ~er • part i överenskommelse men äv. konflikt
Singular | |
---|---|
en kontrahent | obestämd form |
en kontrahents | obestämd form genitiv |
kontrahenten | bestämd form |
kontrahentens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kontrahenter | obestämd form |
kontrahenters | obestämd form genitiv |
kontrahenterna | bestämd form |
kontrahenternas | bestämd form genitiv |