publicerad: 2015
krängning
kräng·ning
substantiv
~en ~ar • till kränga 1,2,3
Singular | |
---|---|
en krängning | obestämd form |
en krängnings | obestämd form genitiv |
krängningen | bestämd form |
krängningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
krängningar | obestämd form |
krängningars | obestämd form genitiv |
krängningarna | bestämd form |
krängningarnas | bestämd form genitiv |