publicerad: 2015
krav
krav
substantiv
~et; pl. ~ • till 1kräva
Singular | |
---|---|
ett krav | obestämd form |
ett kravs | obestämd form genitiv |
kravet | bestämd form |
kravets | bestämd form genitiv |
Plural | |
krav | obestämd form |
kravs | obestämd form genitiv |
kraven | bestämd form |
kravens | bestämd form genitiv |