publicerad: 2015
kratta
1kratta
substantiv
~n krattor 1 ett redskap med järnpinnar för trädgårdsarbete2 ⟨vard.⟩ oduglig person
Singular | |
---|---|
en kratta | obestämd form |
en krattas | obestämd form genitiv |
krattan | bestämd form |
krattans | bestämd form genitiv |
Plural | |
krattor | obestämd form |
krattors | obestämd form genitiv |
krattorna | bestämd form |
krattornas | bestämd form genitiv |
2kratta
verb
~de ~t • kratta löv
Finita former | |
---|---|
krattar | presens aktiv |
krattas | presens passiv |
krattade | preteritum aktiv |
krattades | preteritum passiv |
kratta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kratta | infinitiv aktiv |
att krattas | infinitiv passiv |
har/hade krattat | supinum aktiv |
har/hade krattats | supinum passiv |
Presens particip | |
krattande | |
Perfekt particip | |
en krattad + substantiv | |
ett krattat + substantiv | |
den/det/de krattade + substantiv |