SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
kratta
1kratta substantiv ~n krattor ett redskap med järn­pinnar för trädgårds­arbete⟨vard.⟩ o­duglig person
Singular
en krattaobestämd form
en krattasobestämd form genitiv
krattanbestämd form
krattansbestämd form genitiv
Plural
krattorobestämd form
krattorsobestämd form genitiv
krattornabestämd form
krattornasbestämd form genitiv
2kratta verb ~de ~t kratta löv
Finita former
krattarpresens aktiv
krattaspresens passiv
krattadepreteritum aktiv
krattadespreteritum passiv
krattaimperativ aktiv
Infinita former
att krattainfinitiv aktiv
att krattasinfinitiv passiv
har/hade krattatsupinum aktiv
har/hade krattatssupinum passiv
Presens particip
krattande
Perfekt particip
en krattad + substantiv
ett krattat + substantiv
den/det/de krattade + substantiv