publicerad: 2015
krumelur
krume·lur
[‑lu´r]
substantiv
~en ~er • snirkel, släng; bildl. underlig person
Singular | |
---|---|
en krumelur | obestämd form |
en krumelurs | obestämd form genitiv |
krumeluren | bestämd form |
krumelurens | bestämd form genitiv |
Plural | |
krumelurer | obestämd form |
krumelurers | obestämd form genitiv |
krumelurerna | bestämd form |
krumelurernas | bestämd form genitiv |