publicerad: 2015
kulmination
kulm·in·at·ion
substantiv
~en ~er • till kulminera
Singular | |
---|---|
en kulmination | obestämd form |
en kulminations | obestämd form genitiv |
kulminationen | bestämd form |
kulminationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kulminationer | obestämd form |
kulminationers | obestämd form genitiv |
kulminationerna | bestämd form |
kulminationernas | bestämd form genitiv |