publicerad: 2015
kulminering
kulm·in·er·ing
substantiv
~en ~ar kulminera
Singular | |
---|---|
en kulminering | obestämd form |
en kulminerings | obestämd form genitiv |
kulmineringen | bestämd form |
kulmineringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kulmineringar | obestämd form |
kulmineringars | obestämd form genitiv |
kulmineringarna | bestämd form |
kulmineringarnas | bestämd form genitiv |