publicerad: 2015
kurva
kurva
substantiv
~n kurvor • vägkrök; båge; matematisk kroklinje – I sammansättn. kurv-.
Singular | |
---|---|
en kurva | obestämd form |
en kurvas | obestämd form genitiv |
kurvan | bestämd form |
kurvans | bestämd form genitiv |
Plural | |
kurvor | obestämd form |
kurvors | obestämd form genitiv |
kurvorna | bestämd form |
kurvornas | bestämd form genitiv |