publicerad: 2015
kvintessens
kvint·ess·ens
[‑en´s el. ‑aŋ´s]
substantiv
~en • mest i best. f. sing.; det väsentliga el. bästa, kärna
Singular | |
---|---|
en kvintessens | obestämd form |
en kvintessens | obestämd form genitiv |
kvintessensen | bestämd form |
kvintessensens | bestämd form genitiv |