publicerad: 2015
mandat
mand·at
[‑a´t]
substantiv
~et; pl. ~ 1 uppdrag att vara representant t.ex. i riksdagen; riksdagsplats, plats i kommunfullmäktige m.m.2 förvaltarskap – De flesta sammansättn. med mandat- hör till mandat 1.
Singular | |
---|---|
ett mandat | obestämd form |
ett mandats | obestämd form genitiv |
mandatet | bestämd form |
mandatets | bestämd form genitiv |
Plural | |
mandat | obestämd form |
mandats | obestämd form genitiv |
mandaten | bestämd form |
mandatens | bestämd form genitiv |