SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
mandat
mand·­at [‑a´t] substantiv ~et; pl. ~ upp­drag att vara representant t.ex. i riks­dagen; riksdags­plats, plats i kommun­fullmäktige m.m.förvaltarskap​ – De flesta sammansättn. med mandat- hör till mandat 1.
Singular
ett mandatobestämd form
ett mandatsobestämd form genitiv
mandatetbestämd form
mandatetsbestämd form genitiv
Plural
mandatobestämd form
mandatsobestämd form genitiv
mandatenbestämd form
mandatensbestämd form genitiv