publicerad: 2015
muntlighet
munt·lig·het
substantiv
~en • ⟨särsk. jur.⟩ muntlig
Singular | |
---|---|
en muntlighet | obestämd form |
en muntlighets | obestämd form genitiv |
muntligheten | bestämd form |
muntlighetens | bestämd form genitiv |