publicerad: 2015
näringsfång
när·ings|fång
substantiv
~et; pl. ~ • sätt att skaffa sitt uppehälle
Singular | |
---|---|
ett näringsfång | obestämd form |
ett näringsfångs | obestämd form genitiv |
näringsfånget | bestämd form |
näringsfångets | bestämd form genitiv |
Plural | |
näringsfång | obestämd form |
näringsfångs | obestämd form genitiv |
näringsfången | bestämd form |
näringsfångens | bestämd form genitiv |