publicerad: 2015
naturmedel
nat·ur|medel
substantiv
‑medlet; pl. ~, best. pl. ‑medlen • till natur 1,3 1medel 1
Singular | |
---|---|
ett naturmedel | obestämd form |
ett naturmedels | obestämd form genitiv |
naturmedlet | bestämd form |
naturmedlets | bestämd form genitiv |
Plural | |
naturmedel | obestämd form |
naturmedels | obestämd form genitiv |
naturmedlen | bestämd form |
naturmedlens | bestämd form genitiv |