publicerad: 2015
normera
norm·era
verb
~de ~t • utgöra el. fastställa regel för, reglera: normera stavningen; en normerande ordbok
Finita former | |
---|---|
normerar | presens aktiv |
normeras | presens passiv |
normerade | preteritum aktiv |
normerades | preteritum passiv |
normera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att normera | infinitiv aktiv |
att normeras | infinitiv passiv |
har/hade normerat | supinum aktiv |
har/hade normerats | supinum passiv |
Presens particip | |
normerande | |
Perfekt particip | |
en normerad + substantiv | |
ett normerat + substantiv | |
den/det/de normerade + substantiv |