publicerad: 2015
obönhörlig
o|bön·hör·lig
adjektiv
~t ~a • obeveklig; ofrånkomlig
| Positiv | |
|---|---|
| en obönhörlig + substantiv | |
| ett obönhörligt + substantiv | |
| den/det/de obönhörliga + substantiv | |
| den obönhörlige + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de obönhörligare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är obönhörligast | |
| den/det/de obönhörligaste + substantiv |


