publicerad: 2015
ockupationsmakt
oc·kup·at·ions|makt
substantiv
~en ~er • till makt 2 ockupation
Singular | |
---|---|
en ockupationsmakt | obestämd form |
en ockupationsmakts | obestämd form genitiv |
ockupationsmakten | bestämd form |
ockupationsmaktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ockupationsmakter | obestämd form |
ockupationsmakters | obestämd form genitiv |
ockupationsmakterna | bestämd form |
ockupationsmakternas | bestämd form genitiv |