publicerad: 2015
ordergivning
order|giv·ning
substantiv
~en ~ar • till order 1 och ge
Singular | |
---|---|
en ordergivning | obestämd form |
en ordergivnings | obestämd form genitiv |
ordergivningen | bestämd form |
ordergivningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ordergivningar | obestämd form |
ordergivningars | obestämd form genitiv |
ordergivningarna | bestämd form |
ordergivningarnas | bestämd form genitiv |