publicerad: 2015
ordvrängning
ord|vräng·ning
substantiv
~en ~ar ord 1 vrängning
Singular | |
---|---|
en ordvrängning | obestämd form |
en ordvrängnings | obestämd form genitiv |
ordvrängningen | bestämd form |
ordvrängningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ordvrängningar | obestämd form |
ordvrängningars | obestämd form genitiv |
ordvrängningarna | bestämd form |
ordvrängningarnas | bestämd form genitiv |