publicerad: 2015
ornamentik
orna·ment·ik
[‑i´k]
substantiv
~en • ornamentkonst; ornamentala prydnader
Singular | |
---|---|
en ornamentik | obestämd form |
en ornamentiks | obestämd form genitiv |
ornamentiken | bestämd form |
ornamentikens | bestämd form genitiv |