publicerad: 2015
orne
orne
substantiv
~n ornar • fargalt
Singular | |
---|---|
en orne | obestämd form |
en ornes | obestämd form genitiv |
ornen | bestämd form |
ornens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ornar | obestämd form |
ornars | obestämd form genitiv |
ornarna | bestämd form |
ornarnas | bestämd form genitiv |