publicerad: 2015
polisutbildning
pol·is|ut·bild·ning
substantiv
~en ~ar polis 1 utbildning
Singular | |
---|---|
en polisutbildning | obestämd form |
en polisutbildnings | obestämd form genitiv |
polisutbildningen | bestämd form |
polisutbildningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
polisutbildningar | obestämd form |
polisutbildningars | obestämd form genitiv |
polisutbildningarna | bestämd form |
polisutbildningarnas | bestämd form genitiv |