publicerad: 2015
polisutredning
pol·is|ut·red·ning
substantiv
~en ~ar polis 1 utredning
Singular | |
---|---|
en polisutredning | obestämd form |
en polisutrednings | obestämd form genitiv |
polisutredningen | bestämd form |
polisutredningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
polisutredningar | obestämd form |
polisutredningars | obestämd form genitiv |
polisutredningarna | bestämd form |
polisutredningarnas | bestämd form genitiv |