publicerad: 2015
prång
prång
substantiv
~et; pl. ~ • trång gång; vrå
Singular | |
---|---|
ett prång | obestämd form |
ett prångs | obestämd form genitiv |
prånget | bestämd form |
prångets | bestämd form genitiv |
Plural | |
prång | obestämd form |
prångs | obestämd form genitiv |
prången | bestämd form |
prångens | bestämd form genitiv |