publicerad: 2015
rättare
rätt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. rättarna • ⟨åld.⟩ arbetsledare vid större jordbruk
| Singular | |
|---|---|
| en rättare | obestämd form |
| en rättares | obestämd form genitiv |
| rättaren | bestämd form |
| rättarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| rättare | obestämd form |
| rättares | obestämd form genitiv |
| rättarna | bestämd form |
| rättarnas | bestämd form genitiv |


