publicerad: 2015
rättare
rätt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. rättarna • ⟨åld.⟩ arbetsledare vid större jordbruk
Singular | |
---|---|
en rättare | obestämd form |
en rättares | obestämd form genitiv |
rättaren | bestämd form |
rättarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättare | obestämd form |
rättares | obestämd form genitiv |
rättarna | bestämd form |
rättarnas | bestämd form genitiv |