publicerad: 2015
rättfärdigande
rätt|färd·ig·ande
substantiv
~t ~n rättfärdiga
Singular | |
---|---|
ett rättfärdigande | obestämd form |
ett rättfärdigandes | obestämd form genitiv |
rättfärdigandet | bestämd form |
rättfärdigandets | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättfärdiganden | obestämd form |
rättfärdigandens | obestämd form genitiv |
rättfärdigandena | bestämd form |
rättfärdigandenas | bestämd form genitiv |