publicerad: 2015
rättfärdiggöra
rätt·färd·ig|göra
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • rättfärdiggöra ngn el. göra ngn rättfärdig
Finita former | |
---|---|
rättfärdiggör | presens aktiv |
rättfärdiggörs (rättfärdiggöres) | presens passiv |
rättfärdiggjorde | preteritum aktiv |
rättfärdiggjordes | preteritum passiv |
rättfärdiggör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att rättfärdiggöra | infinitiv aktiv |
att rättfärdiggöras | infinitiv passiv |
har/hade rättfärdiggjort | supinum aktiv |
har/hade rättfärdiggjorts | supinum passiv |
Presens particip | |
rättfärdiggörande | |
Perfekt particip | |
en rättfärdiggjord + substantiv | |
ett rättfärdiggjort + substantiv | |
den/det/de rättfärdiggjorda + substantiv | |
den rättfärdiggjorde + maskulint substantiv |