publicerad: 2015
rättika
rätt·ika
substantiv
~n rättikor • stamknöl av en växt
Singular | |
---|---|
en rättika | obestämd form |
en rättikas | obestämd form genitiv |
rättikan | bestämd form |
rättikans | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättikor | obestämd form |
rättikors | obestämd form genitiv |
rättikorna | bestämd form |
rättikornas | bestämd form genitiv |