publicerad: 2015
rättsmedicinare
rätts|med·ic·in·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑medicinarna rättsmedicin
Singular | |
---|---|
en rättsmedicinare | obestämd form |
en rättsmedicinares | obestämd form genitiv |
rättsmedicinaren | bestämd form |
rättsmedicinarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättsmedicinare | obestämd form |
rättsmedicinares | obestämd form genitiv |
rättsmedicinarna | bestämd form |
rättsmedicinarnas | bestämd form genitiv |