publicerad: 2015
rättsordning
rätts|ordn·ing
substantiv
~en ~ar • till 3rätt 1 och ordning 3
Singular | |
---|---|
en rättsordning | obestämd form |
en rättsordnings | obestämd form genitiv |
rättsordningen | bestämd form |
rättsordningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättsordningar | obestämd form |
rättsordningars | obestämd form genitiv |
rättsordningarna | bestämd form |
rättsordningarnas | bestämd form genitiv |