SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
regelbrott
regel|­brott substantiv ~et; pl. ~ 1regel brott 1
Singular
ett regelbrottobestämd form
ett regelbrottsobestämd form genitiv
regelbrottetbestämd form
regelbrottetsbestämd form genitiv
Plural
regelbrottobestämd form
regelbrottsobestämd form genitiv
regelbrottenbestämd form
regelbrottensbestämd form genitiv