publicerad: 2015
riddare
ridd·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. riddarna • i äldre tid: adelsman med krigstjänstskyldighet till häst; medlem i orden; förkämpe, beskyddare: en damernas riddare; fattiga riddare stekta vetebrödsskivor med sylt
Singular | |
---|---|
en riddare | obestämd form |
en riddares | obestämd form genitiv |
riddaren | bestämd form |
riddarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
riddare | obestämd form |
riddares | obestämd form genitiv |
riddarna | bestämd form |
riddarnas | bestämd form genitiv |