SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
riddare
ridd·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. riddarna i äldre tid: adels­man med krigstjänstskyldighet till häst; med­lem i orden; för­kämpe, beskyddare: ​en damernas riddare; ​fattiga riddare stekta vetebröds­skivor med sylt
Singular
en riddareobestämd form
en riddaresobestämd form genitiv
riddarenbestämd form
riddarensbestämd form genitiv
Plural
riddareobestämd form
riddaresobestämd form genitiv
riddarnabestämd form
riddarnasbestämd form genitiv