publicerad: 2015
ruffighet
ruff·ig·het
substantiv
~en ~er • till ruffig 1,2
Singular | |
---|---|
en ruffighet | obestämd form |
en ruffighets | obestämd form genitiv |
ruffigheten | bestämd form |
ruffighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ruffigheter | obestämd form |
ruffigheters | obestämd form genitiv |
ruffigheterna | bestämd form |
ruffigheternas | bestämd form genitiv |