publicerad: 2015
ryckning
ryck·ning
substantiv
~en ~ar • till rycka 1: ryckningar i ögat
Singular | |
---|---|
en ryckning | obestämd form |
en rycknings | obestämd form genitiv |
ryckningen | bestämd form |
ryckningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ryckningar | obestämd form |
ryckningars | obestämd form genitiv |
ryckningarna | bestämd form |
ryckningarnas | bestämd form genitiv |