publicerad: 2015
schamantrumma
scham·an|trumma
el. sham·an|trumma
substantiv
~n ‑trummor schaman 1trumma 1
Singular | |
---|---|
en schamantrumma (en shamantrumma) | obestämd form |
en schamantrummas (en shamantrummas) | obestämd form genitiv |
schamantrumman (shamantrumman) | bestämd form |
schamantrummans (shamantrummans) | bestämd form genitiv |
Plural | |
schamantrummor (shamantrummor) | obestämd form |
schamantrummors (shamantrummors) | obestämd form genitiv |
schamantrummorna (shamantrummorna) | bestämd form |
schamantrummornas (shamantrummornas) | bestämd form genitiv |