publicerad: 2015
självhärskare
själv|härsk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑härskarna • diktator
Singular | |
---|---|
en självhärskare | obestämd form |
en självhärskares | obestämd form genitiv |
självhärskaren | bestämd form |
självhärskarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
självhärskare | obestämd form |
självhärskares | obestämd form genitiv |
självhärskarna | bestämd form |
självhärskarnas | bestämd form genitiv |