publicerad: 2015
självhävdelsebehov
själv·hävd·else|be·hov
substantiv
~et; pl. ~ självhävdelse behov
Singular | |
---|---|
ett självhävdelsebehov | obestämd form |
ett självhävdelsebehovs | obestämd form genitiv |
självhävdelsebehovet | bestämd form |
självhävdelsebehovets | bestämd form genitiv |
Plural | |
självhävdelsebehov | obestämd form |
självhävdelsebehovs | obestämd form genitiv |
självhävdelsebehoven | bestämd form |
självhävdelsebehovens | bestämd form genitiv |