publicerad: 2015
självuppgörelse
själv|upp·gör·else
substantiv
~n ~r själv uppgörelse 1
Singular | |
---|---|
en självuppgörelse | obestämd form |
en självuppgörelses | obestämd form genitiv |
självuppgörelsen | bestämd form |
självuppgörelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
självuppgörelser | obestämd form |
självuppgörelsers | obestämd form genitiv |
självuppgörelserna | bestämd form |
självuppgörelsernas | bestämd form genitiv |